Här är rasselkammarens skiljeväggar som löper från rygg till buk.

Med tanke på att det ser ut som om Bandit (och massa andra plastbeten) är två ihopsatta plasthalvor så får man vara försiktig vid håltagningen och använda en liten fräs på borrmaskinen och försiktigt fräsa ett hål i ryggen på Banditen.

Prova att jobba med hålet från mitten och utåt tills du kan få ut rasselkulan.

Eftersom du vet ganska exakt var rasselkammaren är så är det ju knappast nödvändigt att skrapa färgen på ryggen och jobbet kan avslutas betydligt snyggare än som på denna.

Genom litet extra bantning med byte av krokarna och fjäderringar minskas vikten ytterligare.

De ownerkrokar som sitter på Bustern väger 6,2 gram tillsammans med fjäderringarna. Eftersom jag gillar Gamakatsu så bytte jag ut dessa mot just Gamakatsu 2/0 och fjäderringarna mot litet smäckrare rostfria. På detta sparade jag nästan ett gram (0,9 gram). Rasselkulan vägdes till 4,7 gram och totalt sparade jag 5,6 gram. Ovanpå detta kommer epoxyn som jag limmat igen hålet med och totalt lyckades jag banta Banditen med 5,2 gram. Nu sjunker den långsammare och förmodligen kan man nog banta litet till genom att plocka/byta viktning i övriga kammare på Bustern.

Gången då? Genom modifieringen får man en något livligare bandit eftersom den är lättad med drygt 5 gram i botten och vill man experimentera ytterligare kan man lyfta tyngdpunkten litet högre upp genom att pilla dit en träbit innan man lägger i rasselkulan. Täta med eltejp och provdra betet. Fick du till gången som du vill ha den är det bara att permanenta! Sen har du ett unikt modifierat bete med en gång som fiskepolarn inte har... kan göra all skillnad just den där dagen när inget funkar. Fiske är kul när man finner nya dimensioner!  

Ismetespöhållaren Hållger var ingen dum idé men kanske en aning otymplig trots allt och inför årets första ismete blev det dags för att ordna något nytt. Att använda sig av klämmor är ju ingen ny idé men kanske den gick att ändra något för mina behov. Det jag inte gillade med klämmorna var att vippan hamnar så lågt över isen så någon form av höjning skulle till. Så här blev min lösning med universalklämmor från Biltema, fyra för 29.90


© 2007 Jann Larsson


© 2007 Jann Larsson

Fästet för angelfjädern borrades med en 4 mm borr. Man får prova sig fram så att man får rätt vinkel i förhållande till hur spöet hamnar i vinkel mot vippan. Det går givetvis att fästa vippan med buntband men vinkeln blir inte 90 grader vilket jag vill ha när vippan löser ut. Man skulle då¨istället kunna ha ett litet rör som man bockar och sedan fäster vippan i.


© 2007 Jann Larsson

Själva nylonbitarna klipptes till för att greppa om ett spöringsfäste så att spöet står stadigt med rullen uppåt.


© 2007 Jann Larsson

Klart irriterande vore om vippan drogs ur klämman så jag bockade till fjädern i änden och la en klick smältlim på. Det duger att bara bocka till litet försiktigt.


© 2007 Jann Larsson

Så här kan man enkelt fästa aluminiumbenen i 10 mm alurör. Bara att trycka fast fjädern in i röret. Anpassa längden efter dina önskemål. Mina är 22 cm. Man kan också nypa av litet i botten avklämmans handtag som synes på bilden högst upp och säkra med tejp eller smältlim men det är inte nödvändigt.

Om man så vill kan man använda klämman i ett större format för att klämma om spöhandtaget och sätta vippan i en hållare i spötoppen. Fritt fram för kreativitet! Vill man ha kraftigare vippa för riktigt grov betesfisk kan man ta stålet från en rensfjäder och köra med en pingisboll som semafor.

© 2007 Jann Larsson

65 cm rensfjäder med pingisboll i toppen syns på bra håll. Tack vare sättet den sitter i klämman kan man dessutom reglera hur pass hårt den är spänd genom att reglera längden. Funkar riktigt bra. Förvarar klämmorna "ihopdragna" på en fyrkantslist som jag sticker ner i en spöhållare.

Dags att ta itu med bakänden. Blanda litet epoxy som du doppar varje blyhagel i innan du pular in dom i hålet. Viktigt är att du håller Zalten lodrätt med bakänden nedåt. Skaka ned haglen i bakänden på samma vis som (för den som minns) med en gammal febertermometer med kvicksilver. Låt epoxyn härda när Zalten hänger lodrätt med bakänden nedåt. Täta sedan hålet med epoxy och en bit tejp på samma vis som du gjort tidigare med framänden.

Väljer du en Zalt av den typ som är genomskinlig med prismatejp som den nedan måste du borra ett hål till på motstående sida baktill eftersom prismatejpen delar vobblern sas. Fördela blyhaglen jämnt på vardera sida så att Zalten inte tippar snett åt sidan.

Nu har du en riktigt giftig Zalt som får en otroligt slingrig gång och som startar rörelsen direkt. Tyngdpunkten ligger nu något högre än tidigare och Zalten ligger horisontellt och svävar/stiger/sjunker beroende på hur du blyat.

Skitfiske! / Jann

Det har skrivits för men tål att upprepas. De flesta som lackar sina vobblers använder någon form av 2-komponentslack för att åstadkomma en hård yta som tål ett par omgångar i en gäddkäft utan att penetreras. De vanligast använda 2-komponentslackerna är Strong Epoxy (tidigare Araldit) och Enviro-Tex Lite. En annan populär lack framförallt i Finland är propionat som är i granulatform och löses i antingen thinner eller i aceton. Aceton ger företrädelsevis bäst resultat när det gäller lackens hårdhet. Personligen är jag inte så förtjust i propionatlack på grund av problemen kring användandet av lösningsmedel som begränsar användadet av färger för att inte tala om hälsoaspekten.


Envirotex Lite, Strong Epoxy och propionatgranulat.

Appliceringen av lättflytande lacker, Envirotex Lite, gör jag med pensel. Se till att välja en pensel med ofärgat skaft och med borst som tål lösningsmedel (aceton) eftersom du måste rengöra penslarna i aceton. Biltema har en anstrykare som funkar bra, men som med alla billigare penslar så släpper den hår och det är ganska irriterande. Min absoluta favorit är ANZA´s spröjspensel.


Penseln högst upp är väl använd.

Lackar du med Strong Epoxy kan du också använda do penslar, men eftersom epoxyn är betydligt mer tjockflytande måste du korta borsten. En annan variant är att använda sig av tandborste.

Appliceringen av lättflytande lacker tex Envirotex Lite, gör jag med pensel. Se till att välja en pensel med ofärgat skaft och med borst som tål lösningsmedel (aceton). Biltema har en anstrykare som funkar bra, men som med alla billigare penslar så släpper den hår och det är ganska irriterande. Min absoluta favorit är ANZA´s spröjspensel.

När jag använder penslar för epoxylacken så rengör jag dom med aceton. Spara en glasburk med använd aceton, där kör du första badet och sedan en burk med "ren" aceton. Epoxyn hartsar ihop sig och lägger sig som ett lager i botten.  Välj penslar med borst som tål aceton annars löses de upp och tänk på att många penselskaft har färg som löses upp i aceton. Du kan också använda T-röd för att rengöra penslarna när du använt Envirotex, det blir betydligt billigare och du kan använda i stort sett alla typer av penslar.

Många viktar sina vobbler, jerkar osv genom att borra hål och sedan hälla smält bly i hålen. Sedan borrar man bort överflödettills viktningen är vad man tänkt sig. Metoderna är många, man kan också vikta betet genom att tejpa eller klistra på bly på betet för att åstadkomma olika egenskaper innan man borrar hålen. Så småningom har man favoritmodeller och vet hur viktningen ska se ut och det blir dags att blya ett antal beten. Mitt tips är att gjuta blystänger som man sedan kapar genom att nypa av med tång eller såga av med bågfil.

Jag gjuter mina stänger i en form av överblivet aluminiumgods. Två enkla halvor som jag fått hål borrade mitt mellan blocken. Se bilden nedan. Hör efter i bekantskapskretsen om någon som jobbar på någon form av verkstad om de kan hjälpa dig. Det gör att göra motsvarande i trä, gjorde så tidigare själv, men kvalitén varierar eftersom det blir gasutveckling i träet pga värmen vilket gör att vikterna inte blir helt identiska och då kräver litet extra arbete.

När du gjuter bly så tänk på att använda skyddutrustning. Blyångor är giftiga och om du har fukt i formen så kan blyet formligen explodera av ångutvecklingen och du får flytande bly överallt och det är dessutom mycket hett.



© 2006 Jann Larsson

Jag nyper av mina blystänger med en kabelsax. Kabeltången är överlägsen och det blirenkelt att "finslipa" tyngderna. Även en sekatör av rätt kaliber fungerar bra.



10 mm blystång knipsas lätt med denna kabeltång från Biltema.

Vid de tillfällen man fångat storfisken och är ute själv är det inte en lätt sak att lösa detta med foto. En lösning är att använda självutlösare eller fjärrutlösare på kameran i kombination med ett fäste i båten. Min simpla lösning består av ett ministativ och lite eltejp som man ordnar med i början av fisketuren. Fördelen med ett ministativ är att man får en kulled i stativet som fixeras med den lilla svarta skruven när man är nöjd. Nackdelen ligger givetvis i att det går åt en rackarns massa tejp ängden men snart .så löser jag den biten genom modifiering av en spöhållare av modell billig så har man ett fast lägge en gång för alla och kan montera fästet på kameran i förväg och sedan bara lyfter i hela fästet i spöhållaren. Hur lösningen på den biten kommer att se ut dyker upp så småningom. Ett ministativ kostar under en hundring och det är väl värda pengar så slipper man båtbottenbilder av storfisken som jag själv tvingades till när jag fick en fin bit på 10,7 på jerk. Det regnade visserligen, men man kanske kan fixa nån lösning med paraply?


© 2005 Jann Larsson

Jag har en ganska simpel kamera, en Minolta S414 som dessutom tar ganska stor plats. Dock har den flera funktioner som tilltalar när det gäller fotografering när man är ensam. Dels den ganska vanliga funktionen som tar en bild först tio sekunder efter man tryck på utlösaren på kameran. En annan guldfunktion som kräver ett extra tillbehör är fjärrutlösaren. Med fjärrkontrollen RC-3 kan man ta en bild direkt eller att välja en fördröjning på runt tre sekunder. Sistnämnda är guld värd.


© 2005 Jann Larsson

Genom natt använda en billig spöhållare kan man göra en flexiblare lösning av kamerafäste. Spöhållaren förutsätter dock att man har en bra fästpunkt för ändamålet, dvs i pulpeten och som i detta fall pulpet-räcket.

Ja, jag har köpt mask! I somras skulle vi ut på en liten badtur och kanske kombinera denna med litet klassiskt abborrmete. Sanningen att säga så blev det inget abborrmete för vår del och eftersom jag köpt mask tänkte jag spara den även om jag sälla metar med mask. Så jag förpassade dom till en större burk, modell sylthink med en volym på cirka en liter. Borrade ett gäng småhål i överkanten och pytsade i dem tillsammans med en näve jord. Hinken förvarar jag i svalen i kylskåpet och det verkar som om de överlevt dryga 3 månader utan problem. De har matats då och då med litet gräsklipp under sommaren, några droppar vatten för att hålla fukten och nu senast höstlöv. Just fukten är viktig då de "andas" via huden som därför måste vara fuktig för att åstadkomma syre- och koldioxidutbyte. Framöver när all grönska försvunnit så får det bli grönsaksavfall. Mao så verkar det inte så svårt att hålla liv i dom. Nån maskodling är det inte tal om då jag antar att man måste ha en större volym jord. Förmodligen kan man säkert sköta det hela i större skala som en maskkompost. Här följer några länkar i ämnet som kanske kan leda till självhushåll vad gäller mask?:

http://home.swipnet.se/sjoegrens_hemsida/kompostmask.html
http://www.vaxelbruk.nu/
http://www.miljoeko.nu/produkter.html
http://www.algonet.se/~peitor/maskar/Efoet.html


© 2004 Jann Larsson

Efter tio månader i svalen kan man konstatera att de små liven trivs bra bara man ger dom nån brödsmula eller grönsaksbit när man kommer ihåg att de finns. Ibland har jag fyllt på med några matskedar planteringsjord då det blivit alltför fuktigt. Metar med mask gör jag väldigt sällan, men jag kunde inte motstå att experimentera istället för att stjälpa ut maskarna i trädgården. Enda ändringen var att jag blivit tvungen att byta plastbunke från 1 l till 2 l.


© 2005 Jann Larsson

De små liven fick till slut anställning och frodas numer ute i min trädgård.

© 2004 Jann Larsson